D-Day

Jag får be om ursäkt för den dåliga uppdateringen, jag förstår att det är flera som är nyfikna på hur det går för oss! Det har varit fullt upp hela dagarna, och även om jag kan sitta med laptopen i vardagsrummet och fortfarande ha koll på hundarna så är det en viss liten herre som inte kan låta bli sladden så jag får skynda mig och hoppas att batteriet inte dör ;-)

Skrivet i måndags:

Han är hemma! Jag har fortfarande svårt att förstå det, det känns helt overkligt :-) Allt har gått över förväntan, knappt något gnäll alls, han har busat, ätit, kissat och sovit sedan han kom hit. Mest sovit dock. Alltså precis allt som en valp ska göra ;-) Jag gick upp tidigt imorse för att städa det sista i lägenheten och se till att det var säkert inför hemkomsten, M kom hem från skolan vid 10 och hjälpte till. Vid halv ett åkte vi mot Katrineholm med pappa som chaufför och de milen har aldrig tidigare känts så långa som de gjorde nu. Men fram kom vi och Suz bjöd på gott fika som vanligt. Förstår att det måste vara jobbigt att skiljas från valparna, jag skulle aldrig klara av att vara uppfödare! Efter en hel del prat, fikande, valpgos och information åkte vi till slut hemåt, en underbar liten valp rikare! Han var så duktig i bilen, lite gnäll ibland men annars sov han så snällt. När vi kom hem gick M upp för att hämta Sally så de fick hälsa på varandra på gräsmattan, något Sally inte var särskilt förtjust över. Hon ignorerade stackars Sero och morrade åt honom när han kom för nära :-) Tjurtant! Det går nog över om ett par dagar, hon har varit otroligt svartsjuk hela kvällen ;-) En stund låg de dock gnagandes på varsin leksak och bara stirrade på varandra haha. Ska bli spännande och se om den lille kan sova inatt, men tror det kommer gå bra. Sovplatsen fick klart godkänt i alla fall! Han gick in och la sig där på egen hand en liten stund när vi precis kommit hem, han gned sig mot mamma-filten <3

Skrivet idag (onsdag):

Dagarna rullar på! I måndags kväll blev jag plötsligt väldigt nervös över allt när vi gick och la oss, det slog mig vilket enormt ansvar vi tagit på oss. Vi har ansvar för ett helt litet liv. Jag tror dock det bara är nyttigt att känna så, för det är ju så det är. Det är ingenting man ska ta lättvindigt på  :-) Första natten gick över förväntan, han slocknade nästan på en gång vilket inte var så konstigt efter den långa omvälvande dagen. Han var jättesnäll och bet inte på någonting, sov som en ängel och gnällde inget alls. På tisdag eftermiddag började han bli lite mer varm i kläderna och insåg att vardagsrumsbord och trösklar är väldigt bra att bita på ;-) Tur matte är med i svängarna och kan distrahera med leksaker. Sally har inte mjuknat än, hon morrar om han är för närgången men han får ändå nosa lite mer nu än i början. Hon håller sig mest i soffan där Sero inte kan komma upp, det hindrar honom dock inte från att ställa sig på baktassarna och nosa på det han kommer åt :-)

Igårkväll ville han inte alls sova på sin plats först utan gnällde och försökte välta kompostgallret. Vi visste inte riktigt vad vi borde göra eftersom vi inte ville uppmuntra gnällandet genom att ge honom uppmärksamhet men samtidigt insåg vi att han nog inte skulle lugna ner sig på egen hand. Plus att vi tyckte synd om grannarna ;-) Så efter att jag lagt mig med honom på vardagsrumsgolvet en stund slocknade han och fortsatte sova när jag bar in honom till sovrummet. Litelite gnäll blev det men då räckte det att sträcka ner en hand så lugnade han sig och sov hela natten. Idag kom mamma förbi för att träffa vår lilla goding och hade med sig paket både åt honom och Sally. Sally fick ett stort tuggben och Sero fick en gosedjursälg och en påse tuggpinnar. Jag och M fick blommor :-) Hon blev så kär i Sero och tyckte att han hade växt otroligt mycket sedan sist de sågs när han var strax under 6 veckor. Vi som hela tiden har insisterat på att vi ska klara hundarna själva och inte be om hjälp mer än när det är som allra mest nödvändigt, men nu tyckte mamma att vi borde låta henne vara hundvakt ;-)

Seros (och våra) dagar består just nu av att väcka matte vid 6-tiden för att få gå ut och kissa, äta frukost, leka med matte trots att hon håller på att somna sittandes på golvet, sova någon timme tills husse vaknar och kan ta över så matte får slappa lite på soffan en stund innan det är dags att ta ut Sally. Sedan är det lek, sova och ut och kissa om vartannat (och mat såklart) tills det är dags att sova igen. Om jag ska vara ärlig är jag helt slut! Det tar på krafterna att hålla koll varje vaken sekund, men jag tror det blir bättre så fort i får in lite rutiner och lär känna varandra bättre. Han är otroligt söt och underbar på alla sätt och vis, tro inget annat :-) Jag blir bara lite utmattad ;-)

Jag får göra ett till inlägg senare så fort jag laddat min mobil lite, jag har inte fört över de bilderna till datorn än :-)