Ja med tanke på förra inlägget tänkte jag att det vore läge för något lite muntrare. Inte som att det är något överdrivet stort som har hänt men vardagen med en liten Sero-filur innehåller en hel del roliga saker. Till exempel att han satt heeelt själv i bilen igår när jag gick och handlade (tog knappt fem minuter men ändå), det ni! Och han såg helt lugn ut när jag kom tillbaka, han satt bara och tittade ut :-) Nu kan han ju visserligen ha levt rövare när jag inte såg honom men så fort jag satte mig i bilen och åkte vidare la han sig ner och sov och verkade inte alls uppstressad. Woho! Och trots att han inte hade sovit på över tre timmar när vi åkte till valpkursen igår skötte han sig över förväntan och hade fullt fokus på mig hela tiden. Vi tränade på att få hundarna att sitta stilla och fokusera på husse/matte samtidigt som instruktören gick runt och försökte störa och stjäla uppmärksamhet. Sero bröt inte ögonkontakten med mig överhuvudtaget! :-) Instruktören sa att hon fick anstränga sig för att inte bli helt kär i Sero för han verkade så cool och lugn hela tiden.

Den "riktiga" ensamhetsträningen startade nyss! Bokstavligt talat! Tittar på ett program på tv och under pausen ställde jag upp datorn och startade webcamen så jag kunde se större delen av vardagsrummet (babygrinden är stängd så det är enda stället hundarna kan vara), kopplade ihop den med mobilen, reste mig upp och gick ut. Ställde mig bara utanför dörren men tror inte han kunde höra mig eftersom jag stod helt still i strumpor. Han gick fram och tillbaka en del och gnällde lite men inte alls så mycket som jag trodde att han skulle göra. Väntade ett par minuter sedan gick jag in igen, ignorerade honom helt och satte mig i soffan igen. Kanske gör ett till försök i nästa reklampaus om jag känner mig duktig ;-) Går nog ännu bättre om han får en tuggpinne eller något att äta på.

Uppdatering: Andra reklampausen avklarad! Nu fick han en tuggpinne och han tittade knappt upp varken när jag gick ut eller när jag gick in! Så stolt! 

Snart får ni väl nog så mycket som jag skryter ;-)

Har suttit och tittat på hus på hemnet på förmiddagen och drömt mig bort. Dock har jag kommit fram till att det ultimata vore ett radhus, lagom med utrymme, lagom stor tomt (tillräckligt för att hundarna ska kunna springa ut och kissa ;-) ) och lättskött. De jag såg hade visserligen ganska hög avgift om man jämför med vad vi har nu (ca 5000 mot drygt 3000) men det ska man väl ha råd med i framtiden när man är två och jobbar :-) Sedan blir det nog inte i Västerås, här är allt svindyrt så har kollat på lite mindre städer för att se vad som finns. Just nu är vi ju dock bara fattiga studenter. Ååh framtidsdrömmar :-)