Egenheter

När man tränar med Sero får man vara beredd på att han bara orkar koncentrera sig i en liten stund, sedan verkar han få träningsvärk i hjärnan och gäspar som aldrig förr. Som idag när jag försökte lära in "Död" för första gången. Vi kom så långt att han förstod att han skulle lägga sig på sidan om jag puffade lite på honom i sidan, men att göra det på egen hand var out of the question. Till slut blir han så trött i hjärnan och frustrerad att han börjar sätta tänderna runt min hand. Han biter inte, han bara nuddar lite lätt, som att han inte vet hur han ska få utlopp för all frustration. Då vet man att koncentrationen är slut, men han vill fortfarande och man ser verkligen hur det ryker ur öronen på honom när han försöker förstå. Om man då ändå fortsätter en stund så kan minsta lilla störning få honom ur balans, om kylen knäpper till eller om en droppe faller från kranen ner i diskhon glömmer han helt bort vad han höll på med. Jag undrar om det beror på tonårsperioden eller på att han inte har "lärt" sig att koncentrera sig längre, om det går att träna bort eller om det bara är att vänta tills han blir äldre.

Ibland om man missat att vattnet tagit slut i vattenskålen kan man hitta Sero liggandes bredvid den, han visar verkligen med hela kroppen vad han vill. Han säger inte ett ljud och kommer inte för att hämta oss eller något, han bara lägger sig där. När vi hade satt upp kameran där inne förut såg vi ibland hur han kom in, satte sig vid skålen och bara stirrade mot hallen som om han försökte få oss att komma, men fortfarande utan ett ljud.

Förra veckan tänkte jag vara snäll och låta hundarna leka på en stor allmänning vi har en bit härifrån, mellan ett villaområde och ett (inhägnat) tågspår. Det var på kvällen och knappt några människor ute, så trots att jag egentligen aldrig brukar släppa Sero utan lina längre tänkte jag att det inte borde vara någon fara, jag hade ju så bra sikt och skulle se om det kom någon. Tji fick jag. De lekte jättefint en stund men sedan sprang Sero in i några buskar. Jag hörde hur det rasslade till och sedan kom en hare flygande ut ur busken som skjuten ur en kanon, med Sero efter sig. Med hjärtat i halsgropen försökte jag kalla in honom men nej, aldrig i livet. Haren var mycket mer spännande. Då började jag springa efter eftersom jag var rädd att tappa bort honom, så först sprang haren, sedan Sero, sedan jag och sist Sally som inte alls förstod vad vi höll på mig utan trodde att jag lekte med henne och såg jätteglad ut. Som tur var hoppade haren över ett staket in till en trädgård och så fort Sero insåg att han inte kunde följa efter sprang han direkt tillbaka till mig och fick en massa beröm för att han ju faktiskt kom till slut, även om jag kokade lite inombords. Snacka om att lära sig en läxa. Ja jag alltså, inte Sero ;-)

I lördags var det Sallys tur. Vi var ute på ett fält i skogen där vi brukar ta långpromenader, Sally lös och Sero i lina. Plötsligt kom det en bil åkande på en grusväg som går rakt över fältet, något som inte händer särskilt ofta där ute. Sally, som annars är världens coolaste och lydigaste hund (utöver att hon insisterar på att få lukta färdigt innan hon kommer vid inkallning ;-) ) blev helt förbytt och sprang för allt hon är värd ut på vägen bakom bilen och vrålskällde med ragg över hela ryggen trots att vi vrålade åt henne att komma tillbaka. Hon försökte inte springa efter bilen vilket vi var lite rädda för först, hon ställde sig bara på vägen och skällde som om hon försökte skrämma bort den. Vi vet fortfarande inte vad som tog åt henne, om hon blev rädd för bilen eller något. Men det har åkt bilar där ute förut utan att hon reagerat, så jag har ingen aning. Det hade gått väldigt mycket vilt där ute och vissa doftspår fick henne att resa ragg (förmodligen vildsvin eller älg) så jag vet inte om hon blivit uppskrämd av det och sedan var droppen när bilen kom. Sero såg mest förvirrad ut under hela händelsen och verkade inte alls förstå vad som hände.