En hundig tisdag

Hundig, kan man ens säga så? Strunt samma, nu kan man det :-) Fick hem Hundsport idag, och tillsammans med tidningen kom det en förpackning med Dentastix. Glada hundar! Ett par timmar senare ringde det på porttelefonen och då var det 30kg hundmat som levererades. Ivriga hundar stod nära nära när jag fyllde på fodertunnorna och visst var det några kulor som hamnade vid sidan av. I eftermiddag är det kursavslutning på agilityn vilket jag tycker är jättetråkigt. Både jag och Sero har haft jättekul, vi kommer fortsätta åka dit och träna på egen hand och anmäla oss till en fortsättningskurs så fort jag får chansen. Idag ska vi träna på kontaktfält och även köra en hel bana för första gången, det ska bli sjukt kul! Det enda vi inte riktigt fixar än är slalomen, men resten går galant :-) Så stolt över Sero, det riktigt glöder i ögonen på honom när vi kör!

För att fortsätta på dagens hundiga tema, så är det idag exakt ett år sedan vi hämtade Sero! Så sjukt att det redan har gått ett helt år, men kanske inte så konstigt med tanke på hur roligt vi har haft. Minns knappt hur det var innan vi fick hem honom, känns väldigt avlägset :-) Här är en länk till blogginlägget jag skrev när vi precis fått hem honom, det var väldigt roligt att läsa så här i efterhand. Både jag och Sero har utvecklats otroligt mycket under det här året. Jag har mognat och lärt mig otroligt mycket om hundar (enligt mig själv i alla fall ;-) ) och Sero har växt upp till en riktig hund. Både jag och M är sjukt stolta över vårt lilla Floff, vardagslydnaden sitter och det enda som "återstår" är mer ensamhetsträning och att försöka få till en hundraprocentig inkallning. Sero är en så cool hund på alla sätt och vis. Han skäller aldrig på hundar, oavsett om de skäller på honom eller inte (även om han piper och vill leka ;-) ), han är jättemjuk och snäll mot alla hundar, oavsett om de är snälla tillbaka eller inte. Två gånger har han blivit påhoppad av andra hundar, resursförsvar, men han har bara kollat lite på dem som "Varför gjorde du så?", skakat på sig och fortsatt med det han höll på med. Inte minsta antydan till att tycka att det var obehagligt. Som tur är har det aldrig varit något allvarligt, vi har fått bort den andra hunden på en gång.

Sero har en sådan speciell personlighet. Han är väldigt omtänksam, älskar att pussas och om man är ledsen kommer han och lägger sig bredvid en. På kvällen när vi kommer in efter sista promenaden springer han in, lägger sig i sängen och väntar på oss, då är det dags att sova. När vi går och lägger oss ligger han kvar en stund, men när vi säger "Godnatt" går han och lägger sig i sin bur. Han älskar att ligga på balkongen och titta ut och sover helst där det är som svalast. Om man ger honom något ätbart som han inte riktigt känner igen eller som är lite för stort går han iväg en bit, spottar ut det, slickar lite försiktigt på det och plockar sönder det i småbitar innan han slutligen äter upp det. Lite skillnad mot Sally som sväljer allt helt :-)