Det är mycket som händer nu. Både jag och M har haft tentavecka den här veckan vilket känns både i kroppen och huvudet då det, i alla fall för mig, blivit alldeles för lite sömn. Nu är det nästan över i alla fall, ska lämna in min hemtenta idag sedan är jag klar med allt. Hade en muntlig tenta i måndags och en salstenta igår, nu hoppas jag bara att allt blir godkänt :-) Känns som om jag skulle kunna sova i en vecka, det är nu man önskar att man lärt sig tycka om kaffe ;-)

I eftermiddag bär det av till M's pappa i Dalarna, den här gången ska Sero få följa med. Jag är ganska nervös för hur det ska gå, det är nämligen första gången han "utsätts" för mattor. Även om jag inte ens minns sist det hände en olycka inomhus känns det lite läskigt, speciellt när vi är borta på besök. De har dessutom så stora öppna ytor så jag vet inte om det går att hägna in delarna där han kan vara. Vi får väl se hur det går, han kommer säkert förvåna mig. Det blir även första gången vi sover borta tillsammans med honom, ska ta med hans bur men i övrigt vet jag inte riktigt hur vi ska arrangera det. Självklart kommer han sova med oss, men det vore skönt om vi kan göra som vi har här hemma, buren bredvid sängen och en hage framför där han kan röra sig fritt. I morgon händer det ännu mer spännande saker, större delen av min familj ska komma över och åka ut till en skjutbana för att skjuta lerduvor tillsammans med oss och min svärfar. Får se vad Sero tycker om det, funderar på att lägga ett litet spår som börjar en bit ifrån och leder mot skjutbanan för att han ska få vänja sig gradvis och samtidigt ha någonting annat att koncentrera sig på. Sally blir bara taggad och upphetsad när det smäller, hon vill iväg och jobba eftersom hon är viltspår/eftersökshund. Jag hoppas att Sero inte missförstår henne och tror att hon blir rädd för skotten, men eftersom hon, om hon mot förmodan inte skulle uppföra sig, kommer dra mot skjutbanan och inte därifrån så tycker jag inte att borde det inte vara någon fara. Jag tänkte rådfråga svärfar om vad han tror, han borde ha hyfsad koll då han är både jägare och viltspårsinstruktör. Han är dessutom den som har lärt upp Sally. Det känns ändå bra att se hur Sero reagerar på skott under så pass kontrollerade former, hellre det än att upptäcka att han är skotträdd vid nyår för då brukar det smälla ordentligt häromkring. 

Vi vägde förresten Sero för någon dag sedan, jag blev så chockad över resultatet att jag var tvungen att dubbelkolla med en annan våg. 11kg vägde han, helt sjukt hur mycket han har växt! Vi bär ju honom upp och ner för trapporna varje gång vi ska ut, men jag tycker inte han känns så tung. 11kg! Har svårt att begripa det. Om det fortsätter såhär undrar jag hur länge till vi kommer orka bära honom :-) Gymkort? Skaffa valp istället! ;-)

På tal om vikt, så får ju Sero en heel del belöningar när jag klickertränar honom. Som tur är har jag hittat det perfekta godiset! När vi var till veterinären och vaccinerade honom fick vi en jättefin plåtburk med en påse hundmat i. Maten var ett valpfoder som skulle vara jättesnällt mot magen. Bitarna är pyttepyttepyttesmå så det känns som det ultimata godiset. Nu får man ju inte ge för mycket av det heller, allt med måtta, men om man jämför med till exempel Frolic så känns det jättebra. Jag brukar även använda hans lunch som belöning men de kulorna är mycket större än det andra fodret. För att spinna vidare från godis till tuggpinnar och övrigt ätbart, så har jag börjat köpa lite maffigare tuggpinnar från Pedigree. De är tjocka men inte lika hårda som vanliga tuggpinnar, och är fyllda med något gott grejs, tror det var oxkött eller något liknande. De är i alla fall perfekta att ge när han behöver bli ordentligt distraherad, exempelvis när Sally ska gå ut. Han lyfter knappt på huvudet vilket är ett enormt framsteg! De finns i olika storlekar och just nu får han den allra minsta. Sedan får han ju vanliga "tråkiga" tuggpinnar men de tar slut på några minuter nuförtiden :-)

Fr. vänster: Veterinärfodret, Seros foder, "vanlig" tuggpinne och tuggpinnen från Pedigree