Lovely Megan's Jensen Ackles "Sero": Jul

Nu har det gått ett tag igen och vi har hunnit med väldigt mycket sedan sist. Förra lördagen mötte vi upp en tjej som hade en liten rottisvalp på 15 veckor. Han hette Marley och Sero fick äntligen leka med någon i sin egen storlek som faktiskt orkade med honom (till skillnad mot Sally ;-) ). Marley hade fortfarande sina valptänder kvar och hårtussarna flög överallt, båda var dock väldigt duktiga och backade undan om den andra sa ifrån. Från början hade vi tänkt vara i hundrastgården som finns här, men eftersom den var upptagen gick vi till en stor gräsmatta där det nästan aldrig är någon. Jag var lite orolig att Sero skulle få bomull i öronen och vägra komma när jag ropade, men han gjorde mig så stolt. Han kom varje gång, oavsett vad de höll på med och även om de var en bit bort. När vi väl kom hem igen var han helt slut, de hade brottats, jagat varandra och lekt i nästan en timme.

Onsdagen därpå var vi hem till mina föräldrar och hjälpte till att klä julgranen. Jag fick ju inte ha någon egen gran hemma, M påstod att Sero skulle välta den. Det kan jag väl aldrig tro ;-) Det gick över förväntan att ha Sero i samma rum som en julgran. Istället för att göra som vanliga valpar och bita i grenar och kulor, gick han och drack vatten ur julgransfoten haha. "Varför har ni ställt ett träd i min vattenskål?" Veckan fortsatte i julens tecken, de sista julklapparna inhandlades och de julkort vi skickat kom fram.

Nu i tisdags var det julafton, den firades hemma hos mina föräldrar tillsammans med mina bröder, M och hundarna. Det bjöds på underbar julmat som även hundarna fick ta del av, de fick varsin skål med lite gott och blandat vilket var väldigt uppskattat. Sally snokade även reda på de julklappar som var åt dem, som tur var hann hon inte tjuvstarta julklappsöppningen innan hon blev upptäckt. Både vi och hundarna fick väldigt fina saker, hundarna fick varsitt stort ben och några leksaker. Sero var dock mer intresserad av att leka pappersförstörare i början, innan han insåg hur gott benet faktiskt var.

Dagen därpå, på onsdagen, åkte vi upp till Ludvika för att fira jul med M's mamma och bror. Zeb, hennes labrador, var liksom tidigare ganska rädd för Sero men det var en stor förbättring sedan sist. De kunde till och med passera varandra ibland utan att han blev rädd, det var bara när han blev trängd eller när Sero kom för nära som han sprang och gömde sig hos matte. Vi stannade där över natten innan det var dags att åka vidare till M's pappa för ytterligare julfirande där. Sero smet ett par gånger från deras tomt, dock aldrig när jag var ute med honom ;-) Det gick bra båda gångerna som tur var, i fortsättningen är det koppel som gäller när vi är där om vi inte känner att vi har stenkoll. Vi åkte hem igen i fredags och tog då med oss M's bror som ska spendera nyår tillsammans med oss. Igår tog vi en långpromenad i en skog och över ett fält strax utanför stan, Sero fick ha vår nyinköpta långlina på sig eftersom det rör sig ganska många där ute, både människor, hundar och även hästar. Det var första gången han hade lina och det gick jättebra, han höll sig i närheten och kom oftast när jag ropade, såvida det inte var något som luktade extremt gott i närheten. Varken han, Sally eller vi trasslade in oss i linan och själva linan fastnade inte heller någonstans.

Idag var vi till Hallstahammar och hälsade på Susanne, hennes man och deras två eurasiertikar Stella och Holly. Det var de som tipsade oss om vår kära uppfödare för snart ett år sedan, tänk vilken tur att vi lärde känna dem :-) Vi tog en skogspromenad med hundarna, även deras grannar med eurasierhanen Iwo (hoppas jag stavade rätt nu) var med. Sero tyckte att det var lite läskigt när de vuxna hundarna raceade förbi men hängde på så gott han kunde. Han höll på att ge mig en hjärtinfarkt när han klättrade upp på en stor sten efter Holly och innan jag hann springa fram hoppade han ner från en högsta punkten. Som tur var gick det bra men mitt hjärta stannade där ett tag. Det var en väldigt trevlig utflykt som vi jättegärna gör om!