Ludvika

Nu har vi börjat på utställningskurs hos Västerås Kennelklubb! Första kurstillfället var väl lite så där, Sero var helt låst på alla andra hundar och när vi skulle ha teori under fikat kändes det som att tiden vara babblades bort av några äldre kvinnor (inklusive båda instruktörerna) som diskuterade raser och utställningsminnen medan resten satt och skruvade på sig. Det kanske bara är jag som är för "tråkig" och van vid högskolemiljön, men jag hade faktiskt sett fram emot att få lära mig saker ;-) För att återgå till den praktiska biten, så insåg jag på plats att Sero har växt ur sitt utställningskoppel så på kvällen beställde jag ett nytt efter många om och men. Jag kollade igenom en massa utställningsbilder på Facebook och bad flera personer om smakråd och velade fram och tillbaka, men tillslut blev det en snakekedja i guld och ett svart rundsytt läderkoppel. Man kan nog tycka att jag är en väldigt obeslutsam människa (haha, fråga M), men det blev en del pengar att lägga ut så jag ville vara säker och förhoppningsvis kan vi använda det i många år :-) Jag beställde det i tisdags kväll och fick hem det på torsdagen vilket var perfekt inför helgens utställning och dessutom träna lite med det innan. Ovanligt mycket blingbling för att vara mig, men han passade jättebra i det. Dock försvann kedjan nästan helt tack vare all päls, som vanligt med andra ord :-)

I går var vi alltså på en inoff i Ludvika, och dumt nog glömde vi buren hemma. Vi sov över hos min svärmor fredag-lördag men var ändå tvungna att gå upp sju eftersom det började vid nio. Allt gick väldigt smidigt när vi skulle in och det fanns en massa plats kring ringen. Sedan gick det tyvärr bara utför :-) Sero var visserligen mot förmodan ganska lugn och låg till och med ner och vilade till och från, men inte alls så avslappnad som när vi har buren. Det var bara två eurasier anmälda, två hanar i valpklassen (6-9mån tror jag), och det var elva hundar före oss. Bedömningen av dessa elva hundar tog över en timme och innan jag själv kom in i ringen förstod jag verkligen inte vad det var som tog sådan tid. När det väl var vår tur var Sero jätteduktig när vi sprang, men sedan var det dags att vänta medan domaren gick igenom den andra hanen. Sero kunde inte alls stå still och skulle titta på allt som hände, och skällde till och med en del vilket han aldrig gjort innan. Sedan fick jag i alla fall reda på anledningen till varför allt tagit så lång tid, domaren tog hur lång tid på sig som helst att skriva ner kritiken (eller säga den till sekreteraren snarare). Sero höll på att krypa ur skinnet under tiden, i början stod han jättefint men till slut gick det bara inte längre. När det var vår tur var han jättestressad, hon fick inte kolla i munnen och han ville inte alls stå still trots att jag försökte hålla i honom. Där efter fick vi ställa oss och vänta, igen, på vår kritik vilket tog lika lång tid. Då var Sero så okontaktbar att han inte ens ville ha godiset vilket kändes ganska extremt med tanke på att jag hade med mig rådjurskött (!). Men kritiken var väldigt bra i alla fall, så jag är ändå ganska nöjd med dagen. Vi måste verkligen träna på att få honom att slappna av mer, och nu har vi lärt oss att det inte fungerar utan buren. De enda gånger han blivit så hysterisk är när vi inte haft med buren med, så nu tänker jag inte lämna den hemma mer. Blir det inte bättre efter utställningskursen och nästa utställning funderar jag nästan på att ta en paus, främst för Seros skull. Det är jobbigt att se honom så uppstressad och ingen av oss får ut något av det. Jag ställer främst för social- och hanteringsträningen, och när inget fungerar känns det bara dumt.

"Rektangulär hane som inte är tillräckligt bekväm med situationen idag. Vackert kilformat huvud. Fina ögon och öron. Bra hals, överlinje något lång i länden. Bra svans och ansättning. Bra vinklar fram o bak. Lovande päls, får ej bli fylligare. Rör sig bra för åldern"

Nästa helg åker vi till London och blir borta söndag-torsdag. Sero ska vara hos mina föräldrar under tiden och Sally i Ludvika. Det kommer kännas riktigt konstigt att vara utan hundarna så länge, jag som nästan blir gråtfärdig av att lämna bort dem en natt ;-)