Utställning i Västerås.....eller?

Så mycket som vi haft för oss de senaste två veckorna tror jag aldrig vi har haft innan! Söndagen den 13:e åkte vi till London, men dagen innan det, på lördagen, köpte vi en BIL! En Volvo V70, behöver jag säga hur underbart det är att kunna ha hundarna i bagageutrymmet istället för i baksätet? Och att nu slippa behöva låna och smutsa ner mammas bil? Det kändes nästan lite tråkigt att "behöva" åka iväg till London dagen därpå, snacka om i-landsproblem ;-) Sero fick i alla fall bo hos mina föräldrar under tiden vi var i London, och Sally var hos min svärmors vän i Ludvika. Båda hundarna hade det jättebra, Sero som är van vid att bo i en lägenhet sprang runt i mina föräldrars trädgård hela dagarna och var helt slut när vi hämtade honom på torsdagen haha. London resan kunde inte ha varit bättre, även om jag saknade hundarna. Vi besökte bland annat Harrods, The Tower och Buckingham Palace och hade strålande sol varje dag. Så klart blev det en del öl på kvällarna också, det hör väl till? ;-)

Sero skrek när vi kom hem, älskade hund. Det kändes helt okej att få åka hem med vår hund i vår bil från mina föräldrar kan jag säga :-) Vi hann landa hemma i knappt två dygn innan det var dags att åka iväg igen. Först var vi med mina föräldrar ut till Ängsö som ligger strax utanför Västerås för att äta påskmiddag på klipporna vid vattnet. Sedan var det bara hem och packa för att åka vidare upp till Ludvika där Sally väntade hemma hos M's pappa, där vi fick njuta av ännu en påskmiddag och även födelsedagsfirande av M på söndagen. På söndag eftermiddag åkte vi vidare till M's mamma för att fortsätta födelsedagsfirandet, för att slutligen åka hem igen på måndagen. Både vi och hundarna var ganska trötta vid det laget :-) Vi fick låna en hundbur att ha i bilen av M's mamma som passade helt perfekt! Vi tog bort mellanväggen så de kan ligga tillsammans och det blev jättemysigt.

På tisdagen var vi återigen på utställningskursen och det gick över förväntan, Sero skötte sig exemplariskt! Det är bara när vi väntar som han blir rastlös och står och gnäller, men så fort han får något att göra så är han jätteduktig. Nya belöningen är leverpastej på tub, något han fullkomligt älskar. Det är dessutom praktiskt att ge, inget man råkar tappa eller som han får för sig att han behöver stå och tugga på.

På onsdagkvällen åkte vi tillbaka upp till Ludvika, för på torsdagen skulle vi åka med M's mamma och bror ner till Värmland på begravning. Tillbaka upp till Ludvika igen efter begravningen för att sedan åka hem igen på fredagen, jag är något trött på bilkörning just nu, även om jag njuter av att ha bil. Det är 12 mil till Ludvika härifrån, alltså 24 mil tur och retur. Två gånger på mindre än en vecka. Phew. Ovanpå allt har jag varit förkyld och haft feber i några dagar, men det fick gå ändå :-) På torsdagen när vi kom tillbaka till Ludvika åkte vi upp och träffade Leiionspitz Unforgettable Urax med familj, och deras nytillskott från Leiionspitz senaste kull. Jag blev helt förundrad, har Sero verkligen varit så liten? Otroligt söt var han i alla fall :-)

I dag var det ju då dags för utställning i Västerås. Jag har i över en vecka oroat mig för hur det skulle gå (jag låg vaken ett par nätter i London tack vare det, overreacting I know), men jag har så sjukt dåliga nerver och efter hur det gick sist (se förra inlägget) så blev blev det inte riktigt bättre. Nu skulle det ju dessutom vara många fler eurasier där eftersom det var en officiell utställning, tror det var 16 eller 17st anmälda. Vilket innebar mycket mer publik som faktiskt tittade. Jag hade bestämt mig för att åka dit efter att ha blivit peppad både av min svärmor, instruktörerna på klubben och Suz, men när jag skulle gå och lägga mig igår kväll insåg jag att jag aldrig skulle kunna kontrollera mina nerver. Nervös matte=stressad hund, det kändes dödsdömt redan från början. Så jag bestämde mig för att låta bli att åka helt enkelt, det ska vara roligt att ställa, inte något man ligger med ångest inför kvällen innan. Nu är planen att åka på inoffen i Katrineholm i maj och försöka bygga upp självförtroendet igen, för min nervositet och Seros stress blir bara en enda negativ spiral. Det får bli fler inoffare helt enkelt tills vi känner oss redo :-) För jag tycker att det ÄR sjukt roligt med utställningar, egentligen. Vi behöver bara komma tillbaka på banan så att säga.

Just att han gnäller när han blir rastlös eller stressad vet jag inte riktigt hur jag ska hantera, om jag säger åt honom blir han bara ännu mer stressad, om jag försöker avleda honom får jag kontakt i ett par sekunder men sedan tappar jag honom igen och till slut slutar han lyssna helt. Han har börjat bli ganska ljudlig i flera situationer, när vi möter hundar ute gnäller han för att han vill hälsa, när vi sitter på ett utefik någonstans gnäller han om någon vi är med går iväg, om det är något intressant i närheten eller bara av att han blir rastlös, när vi möter något eller någon han inte känner igen eller som han inte ser vad det är skäller han vilket visserligen förmodligen beror på spökåldern. När han blir som mest stressad kan han till och med markera om man tar i honom (som när domaren känner igenom honom), inte bita men markera, vilket är något jag verkligen skäms för. Åh denna underbara unghundstid, det är bara att fortsätta jobba men ibland känns det verkligen lite motigt :-) Men det går en dålig dag på många många fler bra, han kan verkligen när han vill och när han vill är han grymt duktig <3